♥

Det är på kvällen, alltid på kvällen. Hur bra man än mår så kommer alltid allting dåligt som faktiskt har hänt upp.
Tänker på alla dumma val jag gjort med killar, att jag har gjort att man får ett intryck av att jag bara vill ha sex och att det är det hela mitt liv kretsar kring. Jag har lärt mig nu, att inte hålla på med en kille bara för att, det är inte jag längre. För ett halvår-ett år sen var det min vardag. Allt jag gjorde var för att få killars uppmärksamhet, för att jag själv hade så mycket osäkerhet kring mig. När jag innerst inne vet att jag bara ville ha den där killen som faktiskt bryr sig om mig.
Jag har så mycket tankar, så mycket sår, och det som gör mest ont är att jag alltid tagit hand om allt själv, aldrig bett om hjälp. Aldrig från vänner, eller från familjen. Jag lärde mig att bara hantera smärtan, gömma den långt inne. Jag vet att jag kunde fått hjälp med allt jag gick igenom men jag bara gjorde det inte. Jag hade tillslut ingen som gav mig bekräftelse och sa att jag faktiskt var bra, för att jag stängde alla ute och sa att jag mådde skitbra.
Det resulterade i att jag sökte bekräftelsen från killar. På ett sätt ångrar jag mig inte, för jag hade aldrig lärt mig av det annars, men att tänka i efterhand nu idag på vad jag la all min energi på känns det bara dumt.