Känslobomb
Det är så mycket jag önskar jag kunde göra ogjort, och så många saker jag önskar att jag gjort.
Att jag borde tänkt efter innan jag gjort saker, ibland tänkte jag för mycket och sket i att göra saker som var bra för mig.
Litat på fel vänner, skitit i dom som verkligen brytt sig.
Att jag borde lyssnat på mamma, att jag borde förstått att hon bara ville mig väl.
Jag borde satsat på skolan, inte skolkat för att sitta och kedjeröka på någon bänk med såkallade vänner.
Supit bort mina problem, i hopp om att faktiskt må lite bättre.
Jag visar inte känslor för folk, jag gråter inte framför folk.
Jag är alltid glad, eller ja, jag visar mig alltid glad, för jag vill inte tro att problemen kommer hinna ikapp mig.
Jag sprider glädje hellre än vara glad själv.
Att jag inte stöttade min lillebror mer under hans cancer.
Jag har ett så jävla hårt skal, som inte ens mina närmsta vänner kommit förbi. Ingen vet allt om mig, för jag har ingen jag känner att jag verkligen KAN ge mitt fulla förtroende till, för dom gånger jag har gjort det har det visats sig vara ett stort misstag.
Jag tycker INTE synd om mig själv, fasen att få uppmärksamhet har jag passerat för ett bra tag sen. Jag känner bara att jag behöver någon som förstår mig, som jag verkligen kan LITA på.
MEN..
Jag har många fina vänner, en underbar pojkvän, en familj som alltid står bakom mig och jag uppskattar er otroligt mycket, det ska ni veta <3
Att jag borde tänkt efter innan jag gjort saker, ibland tänkte jag för mycket och sket i att göra saker som var bra för mig.
Litat på fel vänner, skitit i dom som verkligen brytt sig.
Att jag borde lyssnat på mamma, att jag borde förstått att hon bara ville mig väl.
Jag borde satsat på skolan, inte skolkat för att sitta och kedjeröka på någon bänk med såkallade vänner.
Supit bort mina problem, i hopp om att faktiskt må lite bättre.
Jag visar inte känslor för folk, jag gråter inte framför folk.
Jag är alltid glad, eller ja, jag visar mig alltid glad, för jag vill inte tro att problemen kommer hinna ikapp mig.
Jag sprider glädje hellre än vara glad själv.
Att jag inte stöttade min lillebror mer under hans cancer.
Jag har ett så jävla hårt skal, som inte ens mina närmsta vänner kommit förbi. Ingen vet allt om mig, för jag har ingen jag känner att jag verkligen KAN ge mitt fulla förtroende till, för dom gånger jag har gjort det har det visats sig vara ett stort misstag.
Jag tycker INTE synd om mig själv, fasen att få uppmärksamhet har jag passerat för ett bra tag sen. Jag känner bara att jag behöver någon som förstår mig, som jag verkligen kan LITA på.
MEN..
Jag har många fina vänner, en underbar pojkvän, en familj som alltid står bakom mig och jag uppskattar er otroligt mycket, det ska ni veta <3
Kommentarer
Trackback