Dodgy Moves, jävlar vad catchy den är. Verkligen inte den bästa låten, men jävligt jäääävligt catchy haha

Jag är inte alltid så stark som jag utger mig för att vara, jag är inte heller alltid så där spralligt glad som alla tror, jag har inte ett perfekt liv, jag är inte så jävla nöjd med mig själv.
Jag har en jobbig historia, där många saker spelar in till varför jag ibland bryter ihop totalt och beter mig som en idiot men i det stora handlar det om mig själv.
Jag har gjort saker jag ångrar, saker jag förvisso lärt mig av men när man säger att man lär sig av ett misstag så är det en lögn, man kommer säkert tabba sig på samma sätt ett antal gånger till.
Jag är verkligen så trött på hela mitt liv, trots att jag har så bra saker runtomkring mig, bra människor så är det något som inte står rätt till inom mig, något jag borde fixa men som jag inte vet.
Komplex, svagheter, känslor som inte min mamma eller närmsta vänner förstår. Det säger jag inte för att verka speciell and so on utan mer för att jag förstår inte ens själv hur det ligger till.
Jag är trött på att vara tonåring, jag är trött på Sverige, hur människor fungerar här, hur jag själv är här. Jag sätter på någon form av attityd när jag är i Stockholm, absolut inte kaxig men det här självsäkra, glada, fixade tjejen om ni förstår vad jag menar. Man vill på något sätt börja om, på ett ställe där ingen känner till hur du var förut, misstag du gjort. Något ställe man kan vara exakt den man är, då människor kanske inte gillar en men dom åtminstone ser exakt hur man är redan från början.
Med tanke på hur osammanhängande mina texter är kan man tro att jag går på några grövre droger, jag vet haha. Jag vill bara skriva ut, att det alltid finns något bakom det man visar.
När jag träffar nya människor är jag alltid den bästa jag kan vara, även om jag har en dålig dag och kanske behandlat mina närmsta vänner som skit. Jag vet inte, jag är i en enorm svacka av livet då allting är lite fram å tillbaka. Kan må så extremt bra i stunder, helt plötsligt kan det vända och jag vill bara stänga in mig och inte prata med någon.
Önskar bara ibland att jag kunde lita på folk mer, öppna mig mer om saker som jag iallafall just nu inte känner att jag kan säga till någon, någon som vet vad jag snackar för goja?

Kom med lite frågor om något ni vill veta om mig (ni tror nog att ni vet allt men ladies and gentlemen det finns massa smaskig info som ni skulle vilja veta) eller något ämne ni vill att jag ska diskutera. Jag har så jävla mycket åsikter att jag ibland faktiskt kommer på mig själv med att prata med mig själv hahaha. Fett skön.

Men gör det så älskar jag er, kramkram

Nu är det min tur att gnälla, att faktiskt bli jävligt arg. Det finns 6 tjejer som det här går ut till, hade jag varit på mitt sämsta humör hade jag gärna skrivit ut era namn men tycker att det är lite passé att bete sig så. Trots att ni är så ÄCKLIGA mot mig, så sjunker jag inte lika lågt. Jag har alltid vänt ryggen till haters och sån där skit, men ibland kommer man till en gräns. Jag bryr mig inte om vad ni säger, utan att ni inte säger det TILL mig. Det är det som gör en frustrerad, att det är så lätt att prata om människor, men inte MED dom. Jag är väldigt ärlig om jag ogillar någon, JUST för att det kanske låter elakt men det är tusen gånger snällare mot den personen än att låtsas gilla någon och sen gå runt och säga en massa blahablaha.
Jag tänker inte förklara mig för er, varken om det som ni säger om mig är sant eller inte, för ju mer man försöker övertala människor desto mindre tror de en.
Tycker bara det är synd att folk inte har något bättre att förgylla sina vardagar med.

Något jag tänkt på, hade ett jävligt långt samtal med min låtsasfarsa om de här för bara någon timme sen. 
Att vara unik. Alla vill vara unika, alla tror att de är unika bara för att dom köper ett klädesplagg som inte många andra har. Man köper det här plagget, kanske inte ens för att man tycker det är snyggt, utan mer för att man vill vara just det alla strävar efter - UNIK, att ha en egen stil.
Det är så jävla svårt att faktiskt vara unik, för att våran generation är uppfostrade med sociala medier, och ytlighet där vi rakt på sak blir hjärntvättade varje dag av samhället på hur vi ska klä oss, hur vi ska sminka oss, hur man ska vara, vad man ska göra och inte göra.
För oss tonåringar och unga, jag vet att ni vet att det jag säger är sant även om ni kommer säga emot, så har vi skapat en ond cirkel för oss själva. Jag är likadan, så jag försvarar inte mig själv för det här är något vi själva har skapat, och samhället.
Att röka har blivit som en form av "coolhetsfaktor", vilket det definitivt inte är men vi har på något sätt blivit påverkade av samhället så att vi dömer människor utifrån vad dom gör.
Dessutom, att dricka alkohol visar att man har ett socialt umgänge och att man är en skön människa. Ärligt talat, ni får tycka att jag låter som en idiot eller att jag snackar skit men vem skulle ni välja att umgås med?
Den som festar och dricker alkohol, gör lite det man inte får göra, röker eller den som hellre sitter på festen och bara pratar med människor?
Man dras till att göra det andra gör, alla börjar röka av grupptryck, inte av att man börjar röka för sin egen skull för det är bara ren idioti för det finns ingen logik i det.
Man börjar inte dricka alkohol för att man egentligen behöver det för att slappna av och ha kul, man behöver istället då jobba med sin egen personlighet och stärka sig själv som människa. Det var inte direkt så att vi hade tråkigt innan vi började dricka alkohol och röka, bara att vi föll för grupptrycket och sen faktiskt gillade känslan vi hade när vi drack den där rena vodkan på en parkbänk mitt i vintern. 
Att någon som kanske inte ALLS är sugen på att ha sex trots att alla ens vänner har gjort det, gör det för att bara få det överstökat, för att vara som dom andra och passa in. När oskulden alltid varit en symbol för något fint nu idag är mindre dramatiskt att bli av med än att tappa mobilen.
Vi är alla en del av att överföra grupptryck till varandra. Ett exempel, tre personer, tre vänner bestämmer sig för att hoppa ner från en 10 meter hög bro ner i vattnet som ett "minne". Alla kollar på varandra och säger till varandra, nu gör vi det bara, det blir kul. När alla egentligen ville att någon skulle ha mod till att säga nej, det är dumt, något kan hända så lyckas vi psyka varandra genom att hålla oss till en mainstream nivå att alla måste tycka samma sak och att nej inte är ett ord att använda, att man inte ska tänka på konsekvenser trots att alla dom här tre vännerna var fullt medvetna om vad som skulle kunna hända.
Jag försvarar inte mig själv, för allt det här jag säger gör/gjorde jag själv.
Jag dricker alkohol, jag röker, jag har brutit mot lagen, jag har sex, och jag har definitivt fallit för grupptryck flera gånger.
Vad jag vill säga är att samhället har gjort att ingen längre kan vara unik, just för att trender kommer alltid skapas och vi kommer alltid att dras till dom oavsett om vi vill eller inte. Det finns dock olika trender, inom olika stilar men någon av dessa kommer alltid tilltala oss. 
Och det är något som är synd, ville inte komma till en total poäng, men ville få ut lite tankar bara och se om ni håller med eller om ni tycker det är raka motsatsen.

Kort och gott - Jag blev hittad på youtube, gick på ett möte och ska bara skriva under ett kontrakt sen är jag signad hos det relativt nya skivbolaget BMG som fokuserar på unga talanger. Nu under sommaren kommer mycket saker hända så håll tummarna för mig sexyfuckers ;) (jag ska berätta hela historien om det här någon dag)